Vagen svangde, men inte Pekka

Maste skriva av mig chocken innan jag gar och lagger mig.
Jag satt med laptopen i mitt kna, i soffan, framfor teven. Tror det var nagon gradaskig film som rullade, hursomhellst var totalt bortkopplad fran omvarlden, och helt inne i mitt mailande. Sa pass isolerad att jag inte lade market till att filmen tagit slut och ett nytt program hade tagit fart. Det nya programmet var Pay-tv, inriktakt pa sexleksaker for lesbianer. (Hur fan sager man lebb i pluralis? Henka, du sager ju alltid lesbianer :) sa jag kor pa den..)
Sa nar jag antligen tittar upp, ar det tva tjejer som demonstrerar hur man ska anvanda en stor fet plastpenis. Penisen var fast i ett svart, litet lader skarp, sa att man skulle kunna fasta den runt midjan.
Jag drappades av den varsta varianten av panik. Forst blev jag handlingsforlamad, men efter nagra sekunder borjade jag febrilt leta efter tevekontrollen. Jag satt tydligen pa remoten och nar jag forsoke stanga av, fungerade det inte. Oh god tankte jag och kastade mig lika panikartat, over teve bordet och tryckte in power knappen.
Tystnad.

Jag sa tacksam over att ingen i min vardfamilj kom in och sag mig framfor lesbianprogrammet.
Det hade varit svart att forklara sig ur situationen.

Nu har jag delat med mig med vanner och familj, min traumatiska homo upplevelse. Och nu mar jag battre. Pulsen ar normal igen :) Nu ska jag sova. Nattinatt alla lesbianer och hulliganer dar ute.


.